Toffel.. Funderade på det för nån dag sen, om man kunde säga att jag blivit en toffel nu när jag har pojkvän och till och med sambo. Men nej. Det är jag inte. Hade gärna varit.. men för att man ska bli toffel (enligt mig då) måste man hoppa över träningar och säga nej till vänner när dom ringer och vill hitta på nått.
Problemet är att jag har så väldigt få nära vänner här. Ingen alls faktiskt när Sofia och Moa flyttat. Har ingen som ringer och vill ha med mig på äventyr eller ringer för att prata om allt och ingenting.

Om jag är extra glad, eller väldigt ledsen så är det ingen här som jag ringer. Det blir istället mina vänner i Sverige som får ta dom samtalen.. och jag är väldigt glad att jag har er! Som tur är har jag ett grymt abbonemang nu så jag kan ringa 500 minuter gratis till Sverige. Annars blir det dyyyyrt!

Jag hoppas att det blir bättre på den fronten här. För även om jag jobbar skitmycket, tränar och älskar att ligga i soffan med Magnus och mysa på kvällarna.. Så kommer jag bli galen om jag aldrig hittar på nått annat!