Början på vårt nya liv
Nu är hon här. Olivia Pilskog :) Världens finaste och mysigaste bebis! 4000 g och 52 cm.
Efter att ha gått och varit bitter för att hon aldrig ville komma har jag nu ändrat mig och är väldigt tacksam för att hon väntade! Efter 7 dagar på övertid fick vi en övertidskontroll med ultraljud. Gissa om vi blev chockade när hon sa att hon låg med rumpan ner.. Jordmor har ju sagt i flera veckor att hon legat med huvudet ner och varit fixerad till och med! Både jag och Magnus blev oroliga direkt.. det var ju inte det här vi hade tänkt oss när vi kom dit! Jordmoren som gjorde ultraljudet berättade att ett vändningsförsök skulle ha gjorts i vecka 36-38 egentligen.. och att det nog skulle bli svårt nu. Men en överläkare kallades in och kom och kollade han med. Eftersom dom beräknade att hon vägde ca 4 kg och hon satt väldigt djupt med rumpan så sa han att det inte skulle funka att vända nu.
Eftersom dom inte gör sätesfödslar i Förde blev det ett "halvakut/planerat kejsarsnitt" och vi fick tid på morgonen dagen efter. Jag var ganska nere eftersom jag väntat mig att föda normalt. Det tog några timmar innan det sjunkit in som jag insåg att det var det bästa ändå. Eftersom vi bor så nära fick vi åka hem och sova hemma. Passade på att köpa hem kinamat och njuta av vår sista kväll utan bebis i hus. :)
Vi somnade båda och sov gott till kl 4 när jag vaknade av att det gjorde väldigt ont i magen/höfterna. Har ju hänt ofta på slutet att jag vaknat med ont i kroppen så jag ställde mig upp och stretchade lite som vanligt.. men den här smärtan försvann inte. Hmm undra vad det här är tänkte jag. :) Efter 3 ggr med ont vågade jag väcka Magnus. "Duuu jag tror att jag kanske har rier (värkar)." Eftersom dom sagt att vi skulle ringa vid minsta lilla så gjorde vi det, och fick komma in på en gång.
Där fick jag sätta mig med ett sparktest som registrerade rierna, hjärtrytmen på bebis och rörelser i magen. Sen fick jag tabletter som skulle stoppa rierna och så fick vi ett rum med 2 sängar så vi kunde vila. Operationerna skulle starta kl 8, och vi skulle få prioritet eftersom det redan startat lite. Lite före 10 fick vi komma in..och då hade vi faktiskt lyckas sova nån timme båda två.
Det var ganska sjukt att rullas in i operationssalen och bli kopplad till 100 olika slangar, urinkateter, elektroder osv. Jag var lite rädd för epiduralen men den gjorde inte ont i huvudtaget. Den slog in ganska fort också och plötsligt var man förlamad från brösten och ner. Jag blev lite orolig för att det satte sig så högt upp.. kändes som att jag inte kunde andas ordentligt, men dom var jätteduktig på att lugna mig och förklara allt.
Det tog inte lång tid alls från att dom började skära till att vi hade vår lilla prinsessa i famnen. Hon var verkligen jättefin från början.. inte så rynkig och knölig som man tänker att en nyfödd bebis är. När dom sa att det var en tjej och visade upp henne bakom skynket så grät vi båda en skvätt. Vilken lycka! :)
Dom torkade av henne lite snabbt sen fick jag henne på bröstet.. och hon sög sig fast vid bröstet som att hon aldrig gjort annat :) Sen fick Magnus och Olivia åka upp till födeavdelningen och väga/mäta och mysa medan jag låg kvar och skulle sys. Skulle tro att det tog ca 30 minuter.. men har lite dålig tidsuppfattning där!
Första bilden på vår kejsarinna: