Idag har jag tagit tag i saker som jag borde gjort för länge sen. En av dom var att ringa runt och försöka lista ut varför jag inte blivit kallad till blodprover för min hemokromatos. Efter många samtal kom jag fram till en vänlig människa som konstaterade att jag borde blivit kallad i Mars 2007. Jag tyckte väl att det gått lite väl lång tid jag med! :)  Hon fixade även så att jag skulle få komma till medicinmottagningen i Söderhamn redan på fredag. Väldigt skönt att få det gjort innan Norge! Tänkte att jag skulle dela med mig av vad hemokromatos innebär.


I normala fall innehåller vår kropp omkring 5 gram järn. Då förråden är fyllda, vägrar tarmen att suga upp järn från födan. Vid primär hemokromatos saknar tarmen denna förmåga att inte absorbera järn, en hemokromatospatient tar tillvara allt det järn som finns i födan, oberoende av om det behövs eller inte. Kroppen har inte någon möjlighet att utsöndra överlopps järn, och vid hemokromatos får man därför småningom en järninlagring i nästan alla organ i kroppen, med funktionsrubbningar som följd.

Kvinnor får symtom av denna sjukdom i medeltal i något högre ålder än män. Orsaken är uppenbar, kvinnor förlorar en del järn varje månad i samband med menstruationsblödning. Som en följd av detta är sjukdomen mera sällsynt hos kvinnor.

Järn i för stora mängder är ett skadligt ämne, och alla de organ, där järnet lagras, kommer småningom att skadas.

Vanliga symptom:

• Matthet
• Trötthet
• Magont
• Ledbesvär
• Sexuell olust
• Impotens hos män

Om man inte behandlar sjukdomen kan man få allvarliga sjukdomar på bland annat lever och hjärta. Tex Cancer och diabetes.

Några mediciner finns inte. Det finns dock en verksam behandling och det är venesektion, som är detsamma som åderlåtning eller blodtappning.

Den som har väldigt höga ferritinvärden kan behöva tappas på 400-500 ml blod så ofta som 1-2 gånger i veckan tills järnhalten går ner, vilket kan ta ett år eller mera.
Tanken är att man skall få ner järnhalten så att man har en lätt järnbrist. När man kommit så långt så räcker det med blodtappning 3-4 gånger om året. Något som man måste hålla på med resten av livet.

När jag testade mig i mars 2006 var det för att min faster, farbror, pappa och syster redan fått diagnosen. Normalt värde för en tjej skulle vara på ca 80.. jag hade 280 :)  men det var ändå inget farligt värde. Därför skulle jag vänta ett år innan jag skulle börja tappa blod. Eftersom jag har inte haft min "förlust av blod varje månad" på 1 år så känner jag att det börjar bli lite aktuellt att testa sig. :)
Det roliga är att den sortens hemokromatos som jag har kommer från båda föräldrarna! Vad är det för odds på det lixom! :)