Nu har det gått alldeles för lång tid mellan inläggen igen. Det blir så mycket att komma ihåg då. Men ändå har jag inte orkat sätta mig ner och skriva. Jag tror att jag börjar med avskedsfesten för mig och Anna i Förde :)

Efter att ha sett volleybollmatch mellan Förde och svenska Habo så bar det av hemåt för att fixa iordning sig för fest. Tom hade varit nykter i 3 veckor eftersom han hade haft sin lilla flicka, så  han var mer än gärna värd för festen. Kom dit, satte oss ner med "gänget" och började smutta på lite vin. Ëfter ett tag kom det fler och fler folk. I mycket varierande åldrar. Några i 40års åldern..och ett helt gäng i 16-18 årsåldern! Jag satt och pratade med någon när en av dom yngre killarna stannar upp! Är du svensk!!? DÄR har jag varit!! ;)  Grabbarna tolkade det självklart som att han varit med en svensk, och efter det var ribban lagd. Anna blev bjuden på en konjak. Sen en till, och en till, och en till. Geir hade match dagen efter men kom en sväng och hälsade på alla. Blev mycket glad :)
Kvällen blev en fest i Sätra-anda... och istället för att göra stunts in i en buske som vissa testat här hemma så slängde sig dom ner för en trappa. Stod på händer å ramlade bakåt ner för trappan osv. Blev bara värre och värre. Klockan rann iväg å blev helt plötsligt 1.. och det var mer än dax att åka till Träskeverket en sista gång. Anna satt och klinade (kline=hångla) i taxin. Med vem behöver jag inte säga, då kan det hända att hon inte lever snart. :P 
Nere på träsket dog min partylust, och jag satt och pratade och drack öl me en på jobbet, sen tyckte jag att det var dax att åka hem. Anna var på värsta partyhumöret och skulle absolut inte med..å inte Johann heller..så jag traskade mot taxistationen. När jag väl fick en taxi så hade Johann ångrat sig och skulle med hem. Han lovade at bjuda på pizza hemma hos sig. Jag var tokhungrig. Plus att han betalade taxin :P   Just ja, på träsket sa Anna att hennes mobil var försvunnen. Aj då tänkte jag.. men lova att du tar dig hem då! Jaaaaadå!!   Blev ganska förvånad när hon ringde sen vid 3 från sin telefon. Men den hade varit i jackfikan bara. Så sa hon att hon skulle komma hem snart. Ah, bra tyckte jag och somnade. Morgonen efter skickar ho sms å säger att hon tagit fel buss. Bussen gick till Sandö och inte sundö. Så hon hamnade 3 mil åt helt fel håll :) Istället för att då rätta till det å ta en taxi hem sov hon hos en kille som var 19 år och bodde hemma. Som hon träffat på bussen! Dagen efter ska hon åka hem, men det kommer ingen buss. Så hon GÅR!! I kortkorta shorts och pumps. Hon går 1,8 mil innan Johann nyktrat till och hämtat sin bil så han kan hämta henne!  Jag kan säga att den historien kommer aldrig sluta berättas i Förde :)

Onsdagen var en sorglig dag.. att behöva säga hejdå till alla. hayley hade bakat gulrotskake. Sååå god! Så kom Tom å Johann dit å sa hejdå oxå. Torsdag morgon fick jag skjuts till flygplatsen grytidlig! Sen var det flyg till Gardermoen, tåg till Oslo, å slutligen buss hem. Kom hem kl 19 där Kristin mötte mig vid tågstationen.
Vi var nästan hemma när jag frågar om hon har med sig nyckeln.. hon har haft vårdnaden om den när jag varit borta. Så har hon glömt den!! :) Tur att jag hade träningskläder med mig, gick upp till Asp, bytte om och sen promenerade jag till träningen. Gick inte så bra på träningen men vad kan man vänta sig när man suttit stilla i 10 timmar.

Fredagens höjdpunkt var match mot Sundsvall. Min första inomhusmatch på 8 månader. Hur det gick kan ni läsa här.

Så.. fest hos maria och marcus. Inte så mycket att säga. hade jätteroligt på festen. Vann musik-battle mot Asp. :) Krogen var inte nån hit tycker jag..Haft roligare.

Och så var vi tillbaka i nutid. Blivit ganska långt inlägg redan nu så jag är imponerad om ni orkat stanna kvar. jag har haft en sån underbar sommar.. och fått en förlängning av den i och med att jag åkte till Norge. Träffat underbara människor, blivit riktigt bortskämd och varit i händelsernas centrum i 10 veckor. Två svenska, blonda tjejer som kommer till en by på 10 000 invånare med ett stort överskott på män. Ni kan ju tänka er. Så kommer man tillbaka hit.. och så är man tillbaka till vardagen. Alla har någon. När den någon är borta kommer det finnas tid över till mig. I know the drill.
Hade stora planer för hösten. Umgås med dom två som betyder mest av allt. Oslagbara. Men så blev det inte. Något gick fel. Å egentligen ligger problemet bara hos mig. Men det känns bara fel. Jag gillar inte att vara det 5e hjulet. Lika villkor annars får det vara. Jag vill inte sitta och fundera om man egentligen vill att jag ska gå hem. Inte min grej. Så vad händer nu? jag ska träna. Träna bort ensamheten. Varje timmes träning blir en timme mindre som jag sitter ensam hemma och funderar. Det är bra.
Förresten har norge gjort mig starkare fysiskt :)  har aldrig klarat att göra en chin. Inte ens ta mig upp en millimeter! Men jag gjorde EN OCH EN HALV i lördags!!!! Finns till och med bildbevis.. typ.



Jobbat idag på hemtjänsten. Har saknat mina gubbar å tanter. Fick inte gå till nån av mia favoriter, men har två dagar till den här veckan så det kommer nog. Verkar bli en hel del jobb fram till jul. Det behövs :)

Nu ska jag sova. Sova är bra. :)