Innan jag flyttade till Norge och Førde var jag mycket besviken. Besviken på folk, på mig själv, på livet. Jag blir fortfarande besviken ibland, men av nån anledning tacklar jag det på ett helt nytt sätt. Jag samlar inte på mig allt, analyserar, förstorar, tar på mig andras problem, och mår dåligt.
Jag blir besviken, är ledsen över det ett litet tag, men går sen vidare! Jag lyssnar gärna på en vän som mår dåligt. Men tar inte in det och gör det till mitt problem. (iallafall mycket mindre än förut) ;)

Jag har faktiskt ingen aning om varför det är så..  Vad som har förändrats. Men det är otroligt skönt!

Folk kommer alltid göra mig besviken. Jag har ofta stora förhoppningar på folk. Det gäller framför allt folks medkänsla, pliktkänsla och moral. Jag blir ständigt chockad över att folk inte ställer upp på dom enklaste sakerna. Men jag kan bara ändra på mig själv och hur jag reagerar. Kan inte ändra andra. Så det så! :)