Inte nog med att man ska känna sig som att man ska börja gråta för ingenting på dagen.. nu har drömmarna börjat bli hormonella till och med!

Inatt har jag drömt 3 hemska drömmar.. 2 st som jag kommer ihåg. En när jag hade fött en bebis men nått gick fel och jag vaknade upp utan att veta om bebisen levde. Sprang runt på sjukhuset för att få svar, men ingen var där och kunde hjälpa mig. Den andra drömmen fick jag kämpa som en tok för vårdnaden över bebisen som jag nyss fött.

 

Vaknar flera gånger per natt.. och inatt var jag vaken mellan 01.30 och 03..  Mycket frustrerande, speciellt när man faktiskt är trött hela tiden. Antar att det är kroppen som förbereder mig på det som ska komma.

 

En tanke.. Har män hormoner som förbereder dom på nått sätt? Både nu innan, och sen efteråt när mamman har ammehormoner som hjälper till att orka nattvaket. Hur blir det för stackars pappan som vaknar lika mycket?